Château Léoville PoyferréLeoville Poyferre 2018

Château Léoville Poyferré är en högt älskad andra-cru från Saint-Julien med en av de längsta historierna i Médoc. Historien är tätt inlindad med granngårdarna Léoville Las-Cases och Léoville Barton och faktum är att de en gång var samma egendom. Vi behöver backa bandet ända bak till 1638. Då ägdes egendomen av en Jean de Moytie som var en medlem av Bordeaux’s parlament. Slottet kallades på denna tid för Mont-Moytie och var tillsammans med Château Margaux och Château La Tour Saint-Lambert (som sedermera kom att bli Ch. Latour) ett av de allra första slotten att producera vin i Médoc. 100 år senare hamnade slottet i Alexandre de Gasq’s ägo genom giftermål och arv. Han döpte om slottet till Château Léoville (leo översätts till lejon, och ville översätts till stad - det vill säga ”lejonstaden”).

Egendomen var vid denna tid en enorm gård på över 300 hektar som låg i framkant för vinmakning i området. Många av deras idéer gällande uppbindning, fathantering och druvselektering som sågs som allt för progressiva då är fortfarande standardpraxis än idag. Efter franska revolutionen år 1789 konfiskerades Château Léoville och såldes på aktion till familjen Lascases. Runt 1821 köpte familjen Barton den del som kom att bli Léoville-Barton. År 1840 delades även resten av gården upp. Äldsta sonen Pierre-Jan de Lascases fick en egen andel som kom att kallas Léoville Las-Cases medan hans syster Jeanne gav bort sin del till sin dotter Baronessan Poyferré de Ceres. Denna del kom att bli Léoville-Poyferré. De tre slotten Léoville-Barton, Léoville Las-Cases och Léoville-Poyferré härstammar alltså från samma enorma gård – Ch. Léoville – men är sedan nästan 200 år tillbaka tre helt separata Bordeauxslott (byggnaderna för Las-Cases och Poyferré sitter dock samman än idag och de delar parkering). Dessutom ligger de tre egendomarnas vingårdar tätt sammanslutna vilket kan göra skördetiden något kaotisk!

År 1855 förärades Léoville Poyferré med den eftersträvansvärda titeln 2ème Cru Classe vid klassificeringen av Médoc inför världsutställningen i Paris.

Léoville Poyferrés viner såldes de första åren under namnet ”Baron de Poyferré”. Egendomens moderna historia anses dock börja år 1920 när familjen Lalande sålde gården till négociantfamiljen Cuvelier (som sedan tidigare ägde Ch. Le Crock och Ch. Camensac, efter köpet av Léoville Poyferré köpte de även Ch. Moulin Riche). Under de första åren lät de granngåden Léoville Las-Cases ägare Roger Delon ta hand om vinerna och det var först år 1979 som Didier Cuvelier tog över som vinmakare. Dider, som studerat under legendariske professor Emile Peynaud, anses vara den som fört tillbaka Léoville Poyferré till dagens självklara plats bland Bordeaux stora viner. Den då 26-åriga Dider tog hjälp av sin gamla professor för att genomföra en modernisering av gården och man tog det drastiska att plantera om 20 hektar vilket minskade skörden under en lång tid framöver men långsiktigt ökade kvaliteten betydligt. Omplanteringsprogrammet pågick under 19 år, men man anser generellt att den riktiga vändpunkten för slottet var den stora årgången 1982. År 1994 anslöt även hyllade konsulten Michel Rolland till teamet, men det är tack vare Didier Cuveliers intelligenta och långsiktiga planering som Léoville Poyferré anses vara ett av Saint-Juliens mest spännande slott med konsekvent mycket hög och jämn kvalitet. Det är också under Didiers ledarskap som vingårdsarealen ökat från 48 till 80 hektar eftersom mycket av marken låg i träda när han tog över.

Didier gick i pension är 2017 och lämnade över tyglarna till sin niece Sara Lecompte Cuvelier.

Viner

De 60 hektar rankor som används till Léoville Poyferré är planterade med 68% cabernet sauvignon, 25% merlot, 5% cabernet franc och 2% petit verdot (resterande hektar används till Moulin Riche och andravinet). Jordmånen är mestadels grusjordar med lite sand, lera och kalksten. Ägorna är uppdelade i 7 vingårdslägen med 43 mindre parceller. Det bästa vingårdsläget är den muromgärdade parcellen ”Grand Clos” som är planterad med cabernet sauvignon. Merparten av vingårdarna ligger nära slottet och vägen Route de Médoc (D2) och här ligger också de bästa lägena, vingårdarna längre inåt landet används främst till etiketten Moulin Riche och andravinet Pavillon de Léoville Poyferré.

Druvorna vinifieras i de 56 tankarna (varav 20 ståltankar är alldeles nya) som varierar i stolek från 60-165 hektoliter. Den malolaktiska jäsningen äger rum i ekfaten. Vinet fatlagras på 75% ny ek i år månader.