Franska viner

Världens bästa vinland. Frankrikes berömda viner är modellen för i stort sett alla vinregioner utanför landet. Det är bara att titta på regioner som Bordeaux, Champagne, Bourgogne och Rhône.

Italien och Spanien kan kanske slåss med Frankrike om mängden vin som produceras varje år eller ytan som är planterad med vin. Men inget annat land gör så mycket högkvalitativt vin som just Frankrike. Från de kraftiga och kryddiga rödvinerna i söder via klassiska områden som Bordeaux, Rhône och Bourgogne ända upp till Champagne, centrum för världens bästa bubblande vin, som ligger så långt norrut att det egentligen är svårt att få druvorna att mogna tillräckligt för att göra 'ovanligt' vin i området.

Frankrike har historien, traditionen, kulturen och de geografiska, geologiska och klimatmässiga förutsättningarna för att göra fantastiska viner men långt ifrån allt som produceras håller en hög eller ens acceptabel nivå.

AOP, AOC och IGP

Landet producerar årligen omkring 45-50 miljoner hektoliter vin (ofta på första eller andra plats i världen) men sett över en tioårsperiod så har nivåerna minskat rejält - precis som för de andra europeiska vinländerna. Av dessa utgörs drygt hälften av Appellation D'Origine Protégée (förkortas AOP) som den högsta kvalitetsklassen nu heter (den som tidigare hette Appellation d'Origine Contrôlée (AOC) fram till dess att vinlagen reformerades 2012 och fyra klasser blev tre).

AOP-viner ska komma från ett speciellt geografiskt område (en region eller ett distrikt), vara gjort på de enligt vinlagen godkända druvsorterna och i enlighet med föreskrivna produktionsmetoder (både i vingården och i vinkällaren). De senare inkluderar bestämmelser om högsta tillåtna avkastning, vinstockarnas beskärning och lägsta/högsta tillåtna alkoholhalt före och efter eventuell chaptalisering (tillsats av socker eller druvmust för att justera det färdiga vinets smak/alkoholhalt). AOP-bestämmelserna inkluderar också lokala premier cru- och grand cru-bestämmelser (till exempel i Bordeaux och Bourgogne).

Precis under AOP-vinerna fanns tidigare Vin Délimité de Qualité Superieur som skapades 1949 som ett mellanting mellan gamla Vin de Pays och AOC/AOP. Här hittade man viner från ett speciellt område och som hade anspråk på att få AOC/AOP-status - men klassen blev aldrig riktigt vad den var tänkt (mindre än en procent av alla viner klassades som VDQS) och den upplöstes 2012.  

Omkring 35 procent av produktionen var tidigare Vin de Pays - som nu ersatts av Indication Géographique Protégée (IGP). Det är viner som från en speciell region men där lagstiftningen är mer tillåtande än för AOP-vinerna och man får till exempel  använda druvsorter och metoder som annars inte är tillåtna av AOP-reglerna.

Allt annat vin klassas som Vin de France (tidigare Vin de Table) - som nu tillåter både druvsort och årgång på etiketten men druvorna kan komma från vilken region som helst i Frankrike.

Systemet med AOC/AOP infördes 1935 och har varit inspiration och modell för många andra europeiska länders lagstiftning (och i mångt och mycket också tjänat som modell för EUs vinlagar). Men redan innan dess fanns lokala bestämmelser och inofficiella rankningar av vinerna i olika regioner. Den mest kända är förstås klassificeringen av Bordeauxs bästa viner 1855 (1855-års klassificering) i första till femte cru.

Le Terroir

Knutet till AOP-strukturen är också tanken om växtplatsen eller le terroir - det intrikata samspelet mellan druvsort, mikro- eller mesoklimat och jordmånen. Tanken är att viss terroir (eller vissa växtplatser) helt enkelt är bättre för vissa druvsorter och att de kvalitetsmässigt ger bättre vin än andra. Det är ett begrepp och en filosofi som blivit kopierad av vinmakare runtom i världen, men som också blivit hett omdebatterat och ifrågasatt. För lika klart som att viss terroir är bättre än annan är det att människan spelar en stor roll i ekvationen. Och det finns till och med de som ifrågasätter 'oterroir' som meningsfullt begrepp.

Vin Nature

Som i så många andra länder har utvecklingen och lagstiftningen inte alltid gått hand i hand. Många vinproducenter har känt sig begränsade av den ofta byråkratiska lagstiftningen som ibland tvingar dem att göra saker som de anser ger ett sämre vin. Inte minst gäller det de producenter som valt att göra så kallade vin nature/vin naturel - naturliga viner - med så lite mänsklig intervention som möjligt (vad gäller kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och tillsatser som till exempel svaveldioxid). Dessa buteljerar ofta sina viner som Vin de France.

Denna rörelse har blivit hårt kritiserad för att man skulle utge sig för att göra mer 'onaturliga' viner än andra. Viner som görs med lite eller inget tillsatt svavel kan också ha en smakprofil som skiljer sig rejält från vad man är van vid från en viss region. Vissa går så långt som att säga att den naturliga rörelsen upphöjder fel och brister i vinerna till ett slags norm. ?'n så länge finns det heller ingen godkänd certifiering för naturliga viner och det är därför svårt för konsumenter att avgöra vad som är naturligt med vinet eller inte.