Bordeaux 2021 - Winteteamets rapport

Bordeaux 2021 - Wine Teamets rapport

Klassisk Bordeaux I modern tappning. Wineteamets Peter Wallin är imponerad efter att ha provat närmare 200 viner på plats i Bordeaux.

Första året efter pandemin och första mer normala en primeur-veckan på tre år. Winefinders Wine Team var som vanligt nere och provade vinerna - den här gången i slutet av april. Här är Peter Wallins summering av veckan.

Årets en primeur-cirkus bjöd på en fantastisk vecka som var oerhört intensiv med provningar, luncher och middagar på slotten från morgon till kväll. Det är verkligen röda mattan när négocianterna och slotten bjuder upp till dans. Till och med vädret var perfekt. Jag har fått tillfälle att njuta av fantastiska viner. Höjdpunkten var tisdagskvällens middag med Academie de Bordeaux där det dels bjöds på viner från 1982 och 2012 på magnum men där huvudnumret var ”big five”: Mouton 2010, Lafite 2000, Latour 1990, Chateau Margaux 1990 samt en raritet, Haut Brion Blanc 2010.

Det är ju ingen överdrift att påstå att samtliga var fantastiska men ska jag plocka ut ett ett par som stod i särklass så var det en underbart mogen Latour 1990 och Lafite 2000 som trots dryga 20 år på nacken fortfarande är en baby. Två solklara 100-poängare alla dagar i veckan.

När vi ändå är inne på ämnet så bjöd Mouton på lunch på Chateau d’Armailhac där det serverades Mouton Rothschild 1999 på magnum och 2001 på vanlig flaska. Två viner som fått 91 respektive 92 poäng av Parker. Samma poäng som d’Armailhac 2006 som det också bjöds på. Det sätter poängskalan i perspektiv och visar att det ibland mest blir trams när det ska sättas poäng. Det här är två outstanding viner från två årgångar som det sällan pratas om så ibland bör man ta poängsystemet med en nypa salt. Bra slott gör alltid bra viner även i årgångar som 1999 och 2001.

Årgång 2021
Det är en besvärlig och utmanande årgång för slotten. Det började redan på våren med frost där några klarade sig helt och hållet medan andra fick en del knoppar förstörda. Sedan var allt frid och fröjd fram till början av juni då det började regna. Det blöta vädret fortsatte och man fick betydligt mycket mer regn under juni och juli än normalt och som ett brev på posten kom mjöldaggen och förstörde både hela klasar och druvor. En del klarade sig med bara förstörda blad.

Med allt detta så fick verkligen slotten bekänna färg. Personalen jobbade hårt ute i vingårdarna, man gjorde stora och stränga selekteringar med både druvor och hela fat som de-klassificerades. I Medoc var det Merlot som klarade sig sämst och många slott har ovanligt stor andel Cabernet Sauvignon (det är verkligen ett år för cabernet-älskarna) i år tex Ducru Beaucaillou. Sammantaget så har egendomarna som har störst resurser, det vill säga pengar, teknik, personal osv har gjort mycket bra viner. Dock med en produktion som är mellan 20–40% mindre än normalt.

Mina personliga intryck
Av de närmare 200 viner som jag provade så måste jag säga att jag är imponerad. Trots de sämre förutsättningarna så har många slott gjort bra till mycket bra viner. Det är ingen massiv årgång som 2010 eller 2018 och den är mer heterogen än tidigare årgångar. Vinerna drar mer åt det klassiska Bordeauxhållet fast i moderna tappning. Alkoholen ligger på beskedliga 13–14 procent, vilket är bra! Man hittar en perfekt balans mellan frukt, syra, tanniner hos de bästa. Många med en silkighet och elegans som redan är charmerande. Utan överdrift så tycker jag att några slott överträffat årgång 2020, tex Les Carmes Haut Brion i Pessac. Stor andel Cabernet Franc som är en sent mognande druva och som klarat sig perfekt under sensommarvädret som rådde under september/oktober.

Högra stranden
Vi spenderade hela onsdagen på högra stranden i Saint Emilion och Pomerol och man befarade det värsta med tanke på merlotdruvans besvärliga växtsäsong. Ändå hade La Conseillante, Figeac, Clinet, VCC, Angelus. Cheval Blanc, där andravinet Petit Cheval var mycket bra, presterat oerhört imponerande druvor. Har jag glömt något? Ja just det, Canon som var fantastiskt bra i år och en av kandidaterna till årgångens vin. 97-99 p i mina noteringar. Ett annat vin att ha ögon på är ”garagevinet” Valandraud som har tonat ner fat och extrahering och blivit riktigt elegant och trevligt vin, mycket bra. Chateau Laroque som är en av Saint Emilions största egendomar högt uppe på platån har återigen gjort ett mycket bra vin och är ett ”screaming buy” för den som söker vin per krona enligt min personliga åsikt.

I Pessac har jag redan nämnt Les Carmes Haut Brion. Domaine de Chevalier både rött och vitt var lysande. Inte undra på att Olivier Bernard stod och sken i kapp med solen. Sist men inte minst så tycker jag Smith Haut Lafitte har gjort det igen. Det röda var återigen mycket bra men det som verkligen stod ut var det vita. Doften avslöjade att det var ett Sauvignon Blancvin men i munnen fick man intrycket av en stor vit Bourgogne med en silkig krämighet, koncentration, bra syra och perfekt balans.

Vänstra stranden
Första Cru-vinerna är förstås ett måste när man jagar trofeer eller investeringsviner. Lafite tyckte jag var lysande, Mouton och Margaux likaså. Sedan kändes det väl som att Haut Brion var den som var svagast av The Big Five eller fyra eftersom Latour inte är med i primörsammanhang längre (de släpper sina viner när de själva tycker att de är klara).

Leoville Poyferre och Leoville Barton mycket bra som vanligt. Ducru Beaucaillou är som en våt dröm för Medocälskare, helt lysande bra. Med den mycket ovanliga blandningen 98% cabernet sauvignon och resten Merlot (det måste vara ett historiskt rekord för det vinet)! Brane Cantenac har jag flaggat för under flera år nu. Henry Lurton gör enastående bra viner/krona. Även andravinet Baron de Brane är en god Bordeaux i lite ”juicy”stil. Giscours, Gruaud Larose var mycket bra och Rauzan Segla helt lysande. Palmer och andravinet Alter Ego blir man sällan besviken på.

I Pauillac var Pichon de Baron den bästa av systerslotten i år enligt min mening. Pontet Canet tycker jag var bra som vanligt. Det kanske största utropstecknet är ett slott som seglat under min radar i många år. Grand Puy Lacoste, en klassisk snygg Pauillac där jag också drack 2011 och 2014 som var helt ljuvliga nu. De har en mixad låda man kan få med 4 singelflaskor, två magnum samt en dubbelmagnum. Alltsammans i en snygg bamseträlåda. Ett klart samlarobjekt.

Till sist Saint Estephe där Phelan Segur åter står ut som ett kap i förhållande till vad det kostar. Bästa vinet var annars Montrose som är outstanding i år, följt av Calon Segur och Cos de Estournel.

Priserna?
Ja det är som vanligt alltid den stora frågan. Under normala förutsättningar med normal skörd osv så borde årgången rimligtvis inte vara dyrare än föregående men nu när när många slott har betydligt mindre skördar så vet man aldrig (redaktörens notering: Hittills har de flesta viner släppts till samma eller något lägre pris än förra året!). Dessutom så är det som många vet en allt högre inflation. Det som talar emot är det osäkra geopolitiska läget. Det finns några négocianter som har en stor exponering mot Ryssland så en inte alltför djärv gissning är att de får hitta andra kunder i år. Intresset för Bordeaux är fortfarande mycket stort. Det var mycket folk på plats under primörveckan, så allt var sig likt och Corona är ett minne blott tack och lov.

Peter Wallin, Winefinders Wine Team