Bordeaux 2017 - årgången som trotsat värsta frosten på 25 år

Det här är bordeauxälskarens årgång med klassiska viner med elegant fin frukt och fin balans. Det är bland de fräschaste vi provat en primeur - inte sensuellt koncentrerade som 2015 och 2016 men många har gjort bättre viner än vad de gjorde 2014. De vita från Péssac-Léognan är otroligt välbalanserade med tropisk frukt och fräscha syror.

[Det här är en uppdaterad version (12/4) av den ursprungliga artikeln med vårt eget Wine Teams intryck!]

Vinbönderna i Bordeaux är precis som så många andra vinproducenter en vidskeplig grupp. När vi förra året besökte pirimörkampanjen för årgång 2016 hade man två kanonårgångar bakom sig - en magisk dubbel - en parallell till, och de bästa sedan, dubbeln 2009 och 2010. Då i början av april var vårvädret redan varmt och lovande med nästan junilika temperaturer - men inställningen hos de vi pratade med var att nu var det slut. Nu kommer ett dåligt år oavsett vilket. ”Vi har aldrig haft tre bra år efter varandra” skrockade man torrt som svar på frågan om årgång 2017.

Det var som ett dåligt omen eller en självuppfyllande profetia. Bara några veckor efter primörshowen så slog den värsta frosten på 25 år till. Det började smygande den 20 april med torrt och kallt väder och runt 10 procent av skörden gick förlorad. Men det var bara en föraning. Några dagar senare kom fuktig luft in från Spanien. Precis som 1991 slutade det att blåsa och den fuktiga luften stannade över vingårdarna samtidigt som temperaturen sakta kröp ner under nollan. På vissa ställen så långt ner som till minus 5-6 grader.

Vinrankor precis innan frosten slog till i april förra året. 

Katastrofen var ett faktum. Totalt gick skörden ner runt 40-50 procent jämfört med 2016 som direkt följd av frosten. Men olyckan slog otroligt ojämnt. I Entre-Deux-Mers försvann mellan 50-100 procent av druvorna. I vissa delar på högra stranden 50-80 procent och i Barsac 60-80 procent.

De goda nyheterna är emellertid att de bästa och mest kända områdena närmast Gironde klarade sig relativt oskadda - som Saint-Èstephe, Pauillac och Saint-Julien där skördarna ser ut att vara i nivå med 2016. Men även Saint-Émilion- och Pomerol-platån och de högre delarna av Sauternes verkar har klarat sig riktigt bra.

Efter frosten följde ett ovanligt varmt och torrt år - med den varmaste maj sedan 1950 och en ännu hetare juni. Juli blev svalare med hagel som drabbade Graves (men Péssac-Léognan klarade sig). Augusti började också svalt men hettan kom tillbaka mot slutet av månaden och följdes av precis lagom mycket regn för att de gröna druvorna skulle mogna på ett optimalt sätt. Resultatet blev vita viner som både hade syra och mognad.

När det sedan var dags att skörda de röda/blå druvorna var vädret ostadigt igen. Det drabbade framförallt merlot - men hos de mest berömda egendomarna i Pomerol och Saint-Émilion skördades druvorna med bra frukt och fina syranivåer. Dock drabbades en del merlot av regnet i augusti. En ny värmebölja mot slutet av september såg till att även cabernet sauvignon fick perfekt mognad - vilket resulterat i riktigt bra viner.

Provningarna på La Misson Haut-Brion och Haut-Brion är alltid en höjdpunkt på primörveckan. 

Men hur är då vinerna? Ja efter att nu har varit ner och provat igenom ett par hundra viner så är det korta svaret på detta - bra och otroligt eleganta men utan koncentrationen hos 2015 eller 2016! Även om kvaliteten varierar stort beroende på hur väl man parerade frosten (eller regnet när det gäller merlot) så drabbades knappt de klassificerade slotten i Haut-Médoc alls. Även i Pomerol och Saint-Émilion har man gjort lysande viner även om produktionen här blev mycket mindre. 

De vita från Péssac-Léognan är otroligt välbalanserade med fin frukt och fina syror - utan att vara tunga. Smith-Haut Lafitte, Pape Clement och de vita från Haut-Brion och La Misson står ut med en härlig fräschör och lite troopiska toner. Barsac och Sauternes drabbades emellertid hårt - med signifikant lägre skörd än 2016. Detta till trots verkar de mest kända egendomarna även de ha gjort fina och välbalanserade viner.

De bästa röda är bland de mest fräscha, välbalanserade och eleganta som vi provat en primeur. Alkoholen är lägre än 2015 och 2016. Doftmässigt är de redan blommiga och härligt väldoftande och smaken är fräsch och klassisk. En årgång för den riktige Bordeauälskaren. 

Château Montrose står ut i Saint-Èstephe med ett vin som har en nästan otrolig precision i allt. Smakrik utan att vara tung, med härliga syror för lagrinspotential och sensuell frukt som gör att man kan närma sig det kanske tidigare än normalt. Calon-Ségur kommer inte långt efter. Cos d'Estournel har gått lite mer för extraktion och koncentration och kommer att behöva tid. 

I Pauillac kändes Lafite elegant och nästan lättdrucken medan Mouton var tät och sluten (kommer som vanligt att kräva tid). Pichon-Baron, PIchon-Comtesse och Pontet Canet har alla gjort enastående viner fulla av elegans och finess.  Men även en femte cru som Haut-Bages Liberal har gjort en väldigt fin 2017.

I Saint-Julien stod Gruaud-Larose och Léoville Las Cases ut - men även Léoville Poyferre, Léoville Barton och Lagrange tillhörde våra favoriter. Även Brainare-Ducru har gjort ett vin fullt av charm och finess. 

I Margaux imponerades vi av Lascombes, Priuré-Lichine, Malescot Saint-Exupery och Giscours. 

I Haut-Médoc - Cantemerle, La Lagune, Poujeaux och Chasse-Spleen. 

I Péssac var Haut-Brion mastodontisk (välbalanserad och smakrikt koncentrerad). Men även Domaine de Chevalier, Smith-Haut Lafitte och Pape Clément har gjort magiska röda viner. 

*

Så här sammanfattade James Suckling sina intryck om årgången:

”The quality of 2017 is much better than most people might expect. Clearly, as I wrote earlier in the week, it’s not in the same league as the outstanding 2016 and 2015 vintages. Yet, nor is it like the largely disappointing 2013. I am still struggling with comparisons to other vintages, but as I wrote before, wines from leading names can be comparable, in terms of quality, to the polished, refined 2012s or even to the more structured and fresh 2014s. A few wines could be between 2014 and 2015. The top Sauternes and a number of dry whites could definitely be on par with the efforts in 2015 and 2016.”

 Plöjning och luftning av marken mellan raderna på Château Latour i april 2017.