Därför föredrar jag 2011 framför 2010!

Jag blev lite orolig när jag häromdagen såg att min vinskribentkollega Thomaz Grehn i en ny artikel tyckte att ”vi måste prata om årgångar”. Ett sådant citat brukar betyda en hejdlös lovsång till några av ”århundradets årgångar” och ett totalt förkastande av andra som ”inte går att dricka”.

Eftersom jag känner Thomaz så borde jag ha förstått att det inte fanns någon anledning till oro - och han fokuserar helt riktigt på bristen på lagrade viner på den svenska marknaden. En marknad som fyllts med själlös bag-in-box som ska drickas lika fort som du orkar bära hem den. Du kan läsa hans läsvärda artikel här!

Men Thomaz artikel fick mig återigen att fundera kring det där med ”årgångar” och vinnördars fixering vid stora årgångar - de som hajpas av alla.

För mig har det nämligen ofta varit precis tvärtom - att några av de allra bästa vinupplevelserna jag haft varit med viner från lite sämre år. Som en Château de Fargues 1980, en Gruaud-Larose 1983 eller ett gäng 1987:or (helt odrickbara enligt många) och 2002:or också de från Bordeaux.

Under det gångna året har jag vid ett flertal tillfällen kunnat jämföra den monumentala årgången 2010 med lite svagare år som 2011 - där det är uppenbart att den förra i de flesta fall anses bättre och på alla sätt fantastisk medan den senare mer eller mindre glömts bort. Men ändå skulle jag i 9 fall av 10 hellre skulle dricka 2011an i dag.

2010 är på alla sätt en större årgång ändå skulle jag hellre
nio gånger av tio dricka 2011:an idag. Hur hänger det ihop?

Precis så är det med vinerna från Brunello di Montalcino - druvsortens sangioveses kanske mest kraftfulla uttryck i Toscana. 2010 är uppskriven och hyllad (hörde jag ordet ”historisk”?) - 2011 lite bortglömd och misshandlad. Detta trots att 2010orna är kärva och rejält ocharmiga i nuläget medan 2011orna är fulla av läcker frukt och redan mjuka tanniner.

Visst 2011 bjöd vinodlarna på en massa problem och svårigheter. Kvaliteten varierar stort från egendom till egendom - men de bästa som Altesino, Argiano, Caparzo, Celestino Pecci, Casanova di Neri, Tenuta Il Poggione, Tenuta del Cerro och Poggio San Polo har alla gjort lysande viner. Viner med mjuk lockande frukt och ändå kittlande nerv, härlig ryggrad och skönt djup i smaken.

Så om du är en sådan som följer årgångstabellerna slaviskt - tro inte på hajpen - utan bestäm själv utan förutfattade meningar. De "svagare" årgångarna är dessutom perfekt för dig som inte har tålamod eller möljighet att vänta i evigheter på att de stora årgångarna ska blomma ut.
Jag är helt övertygad om att du kommer att göra underbara upptäckter.

Tror du mig fortfarande inte? Prova vår låda med just Brunello 2011! :)