Mourvèdre

Att kär druva har många namn gäller i högsta grad för Mourvèdre. Trots att den internationellt är mest känd under sitt franska namn heter den Monastrell i Spanien och Mataro i Kalifornien samt Australien.

Sitt franska namn till trots, så är Mourvèdres ursprung med största säkerhet spanskt och druvsorten tros härstamma från den spanska staden Murviedro. Runt denna stad finns större delen av världens Mourvèdreplanteringar, och det är Spaniens fjärde vanligaste blå druva. Traditionellt gjorde man ett sött vin, Monastrell Dulce, eller den oxiderade varianten Fondillón, av Mourvèdre. 

Mourvèdre mognar väldigt sent, och trivs allra bäst i torrt och hett klimat eftersom den är känslig för mögel och låga temperaturer.

Innan vinlusen angrep vinstockarna i Frankrike vid mitten av 1800-talet var Mourvèdre den mest planterade druvan i Provence. Därefter kom Mourvèdre att ersättas med druvsorter som var enklare att ympa på de tillgängliga rotstockarna, eftersom den inte trivdes särskilt väl med det. 
I Bandol är den dock fortfarande stjärndruvan, där man producerar mindre mängder vin med hög tanninhalt, av just Mourvèdre som ofta blandas med Grenache och Cinsault. Enligt appellationen måste vinerna från Bandol innehålla minst 50 % Mourvèdre.

Generellt behöver Mourvèdre tid för att runda av de skarpaste tanninerna och utveckla mer komplexa toner, vilket motsägs av vinerna som görs i de varmaste delarna av södra Spanien, där Monastrell mognar tidigt och ger mjuka, runda viner. Därifrån kommer idag många Monastrellviner av mycket hög kvalitet.

Under 1980-talet ökade efterfrågan av Mourvèdre internationellt, vilket ledde till att den planterades på fler ställen, inte minst i franska appellationer i södra Rhône och Languedoc-Roussillon. Mourvèdre används ofta för att ge mer struktur och fyllighet i blandningar med Grenache, Syrah och Cinsault.

Idag är Mourvèdre mycket viktig i de röda viner som görs i och runt Châteauneuf-du-Pape och har tillsammans med Grenache och Syrah myntat termen 'GSM-viner', som är en förkortning för Grenache, Syrah och Mourvèdre.

 I Australien upptäckte man först under sent 1980-, tidigt 1990-tal att de riktigt gamla planteringarna av den rustika druvan Mataro, egentligen var Mourvèdre. Det bidrog till att efterfrågan på druvan ökade rejält och man började göra GSM-viner som blev oerhört populära, vilket ledde till man i Barossa och McLaren Vale omvärderade druvan, slutade rycka upp den samt började ta mer betalt för frukten.

Något liknande skedde i Kalifornien, där de så kallade Rhône Rangers (Randall Grahm på Bonny Doon och John Alban på Alban Vineyards) gick i bräschen för Rhônedruvornas populäritet i USA och så småningom kom den att odlas även i Washington State. Idag använder de flesta nordamerikanska producenter sig av namnet Mourvèdre men vissa håller kvar vid det gamla, Mataro.

Hur smakar Mourvèdre?
Unga Mourvèdreviner från Bandol kan ha toner som är närapå animaliska (med inslag av vilt och läder), vilket kan förstärkas av druvans reduktiva tendenser. Det kan i värsta fall ge upphov till obehagliga odörer av ruttna ägg om den inte får tillräckligt med syre under vinifieringen. Skulle det uppstå kan man bli av med det genom att lufta vinet ordentligt innan servering. Detta är dock ovanligt. Normalt har druvan en doft och smak av mörka bär och kryddor. I Châteauneuf-du-Pape dominerar den sällan utan ingår som en av flera druvsorter i blandningen. 
Spansk Monastrell är oftast mer fyllig, med mjuka tanniner och intensiva fruktiga och kryddiga smaker.

Mat till Mourvèdre

Den höga tanninhalten i Mourvèdreviner kräver att vinerna serveras till proteinrika rätter som kan möta tanninerna. Alla typer av kött funkar utmärkt; nöt, fläsk, vilt, men även fågel och andra typer av ljust kött. Rustika vegetariska grytor som exempelvis linsgryta passar också mycket bra till Mourvèdreviner, samt rätter som mustiga rotfruktsgratänger och grönsaksfrittatas.