Viner från Château Léoville Las-Cases

Château Léville Las-Cases är en högt älskad andra-cru från Saint-Julien med en av de längsta historierna i Médoc. Genom århundrandena har det agerat hem åt mängder av Frankrikes rikaste adelsfamiljer. Den sista adliga familj som ägde slottet är den som gett det dess namn – familjen Lascases.

Backar vi bak bandet ännu längre, till år 1638, ägdes egendomen av en Jean de Moytie som var en medlem av Bordeaux’s parlament. Då kallades slottet Mont-Moytie och var tillsammans med Château Margaux och Château La Tour Saint-Lambert (som sedermera kom att bli Ch. Latour) ett av de allra första slotten att producera vin i Médoc. 100 år senare hamnade slottet i Alexandre de Gasq’s ägo genom giftermål och arv. Han döpte om slottet till Château Léoville (leo översätts till lejon, och ville översätts till stad - det vill säga ”lejonstaden”).

Egendomen var vid denna tid en enorm gård på över 300 hektar som låg i framkant för vinmakning i området. Många av deras idéer gällande uppbindning, fathantering och druvselektering som sågs som allt för progressiva då är fortfarande standardpraxis än idag. Efter franska revolutionen år 1789 konfiskerades Château Léoville och såldes på aktion till familjen Lascases. Runt 1821 köpte familjen Barton den del som kom att bli Léoville-Barton. År 1840 delades även resten av gården upp. Äldsta sonen Pierre-Jan de Lascases fick en egen andel som kom att kallas Léoville Las-Cases medan hans syster Jeanne gav bort sin del till sin dotter Baronessan Poyferré de Ceres. Denna del kom att bli Léoville-Poyferré. De tre slotten Léoville-Barton, Léoville Las-Cases och Léoville-Poyferré härstammar alltså från samma enorma gård – Ch. Léoville – men är sedan nästan 200 år tillbaka tre helt separata Bordeauxslott (byggnaderna för Las-Cases och Poyferré sitter dock samman än idag och de delar parkering). Léoville Las-Cases är den största av de tre, med hälften av den bästa arealen. Vid södra ingången till vingården Clos du Marquis står den berömda triumfbågen från 1700-talet.

År 1855 förärades Léoville Las-Cases med den eftersträvansvärda titeln 2ème Cru Classe vid klassificeringen av Médoc inför världsutställningen i Paris. I slutet av 1800-talet köptes Léoville Las-Cases av Theophile Skawinski men kom sedermera att lämna över sitt ägarskap till André Delon. Sedan dess har gården stannat i familjen Delons ägor. Michel Delon skötte Léoville Las-Cases från 1976 till 2000 och han tillskrivs det mycket goda rykte som egendomen åtnjuter. Efter Michels död tog hans bart Jean-Hubert och systern Genevieve d’Alton över. De äger dessutom Château Nenin i Pomerol och Château Potensac i Médoc.

Viner

Léoville Las-Cases 98 hektar vingårdar är planterade med 66% cabernet sauvignon, 24% merlot, 9% cabernet franc och 1% petit verdot. De senaste åren har sett en ökning av andelen merlot. Merparten av gårdens ägor planterades om efter den förödande frosten år 1950 och rankornas medelålder ligger på cirka 40 år (med vissa rankor så gamla som 90 år). Jordmånen består av en mix av grusiga lerjordar och grusiga sandjordar. Det bästa läget kallas ”Grand Enclos” och ligger i norra delen av Saint-Julien, alldeles vid gränsen till Pauillac (de två områdena separeras av en liten bäck med det fyndiga namnet ”Juillac”). Grand Enclos består av 50 hektar fördelat på två kullar där högsta punkten är 15 meter. Totalt är ägorna är uppdelade i 7 vingårdslägen och 125 separata parceller.

I vineriet är filosofin traditionell men med vilja att testa det nya. Druvorna jäses i trä-, betong- och rostfria ståltankar i olika storlekar. De äldsta ekfaten är över 50 år. Ektankarna är reserverade till förstavinet medan betongtankarna används till gårdens andra viner. Den malolaktiska jäsningen sker i tankarna. Vinerna lagras därefter på ekfat där andelen ny ek varierar beroende på årgång. På senare år har den siffran varit cirka 90% ny ek i cirka 18 månader. Sedan 1987 används en maskin för omvänd osmos vid utvalda årgångar. Årligen släpps mellan 9,000-15,000 flaskor av förstavinet.

År 1902 var Léoville Las-Cases först med att lansera ett andravin då etiketten Clos du Marquis såg dagens ljus. Clos du Marquis sågs länge som ett andravin till Léoville Las-Casesmen idag görs vinerna som om de vore en helt egen egendom och druvorna kommer från samma gårdar varje år (strax väster om Grand Enclos). Det har också gjort kvaliteten allt bättre. Vingården ligger intill flera berömda klassificerade slott som Léoville Poyferré, Léoville Barton och Pichon Longueville Comtesse de Lalande. Vinet görs normalt på en blandning av runt 75 procent cabernet sauvignon och en knapp fjärdedel merlot och lite cabernet franc. Sedan 2015 finns också ett andravin till Clos de Marquis med namnet La Petite Marquis. Sedan 2009 är det officiella andravinet till Léoville Las-Cases istället Petit Lion du Marquis de Las-Cases. På etiketten tronar en lejonunge under den karaktäristiska triumfbågen vid egendomens ingång. Dessa druvor kommer från rankor som är för unga för att användas i förstavinet, men som i övrigt behandlas på samma sätt.

Källarmästare är Bruno Rolland som är tredje generationen att arbeta i slottets källare.