Tyska viner

Mest känt för sina fantastiska Rieslingviner men vinlandet Tyskland har de senaste åren visat upp en imponerande bredd och blir allt mer känt för sina röda viner, framförallt på druvsorten Pinot Noir eller Spätburgunder. 

Vinlandet Tysklands vinodlingar ansågs förr ligga alldeles för långt norrut för att det skulle finnas en garanti för att druvorna mognade optimalt varje år.Trots detta har landet tillhört världens stora vinnationer i decennier och rankas på 8:e eller 9:e plats årligen vad gäller produktion av vin. Det beror på att landets vinbönder varit fenomenala på att hitta de allra bästa lägena med maximal solexponering på branta sluttningar ner mot landets många floder (som Rhein och Mosel). Så har man dessutom haft lite hjälp av golfströmmen förstås.

Det var romarna som förde med sig vinrankan till området som på den tiden hade ett varmare klimat än i dag. I Mosel runt staden Trier hade Romarriket den västliga utposten mot germanska stammar men man vet väldigt lite om vad det var för vin som producerades i området då. Man tror att de ursprungliga importerade druvsorterna med åren gav vika för mer lokalt framtagna druvor som riesling och silvaner.

Riesling och kyrkan

Under medeltiden var det kyrkan och klostren som förde vinkunskapen vidare och många av dagens kända druvsorter nämns redan på 1400- och 1500-talen (riesling nämns i Rheingau 1435). Kyrkan hade ett tag nästan monopol på vinodlingen men Napoleon och hans nya arvslagrar som delade upp arvet lika mellan alla barn splittrade upp ägorna vilket fått till följd att de flesta av dagens egendomar är mycket små.

Genom historien har Tyskland varit känt för sina långlivade rieslingviner. Viner som under bra år får en lätthet och elegans som inget annat vinproducerande land kan matcha med en så ren druvkaraktär och så fräsch syra att vinet formligen sjunger i munnen.

Enligt historien ska de söta vinerna, som så ofta, kommit till av ett misstag. En kurir som skulle ta sig runt och meddela skördens start hade av någon anledning blivit försenad till Schloss Johannisberg år 1775. När kuriren väl kom fram två veckor efter själva starten på skörden hade druvorna blivit angripna av mögelsvampen botrytis cinerea (som bland annat koncentrerar sockerhalten i druvorna). Det färdiga vinet blev sött och fantastiskt och fick etiketten Spätlese och sedan dess har traditionen med söta ädelrötade viner fortsatt.

Högre status än Bordeaux och Bourgogne

Under 1800-talet såldes dessa söta viner för högre priser än vinerna från Bordeaux och Bourgogne. Men under 1900-talet tappade Tyskland sin ställning. Vinnäringens fokus blev på teknik och kvantitet framför kvalitet och dessutom ledde en urvattnad vinlagstiftning till planteringar i sämre lägen och allt högre skördeuttag. Riesling fick ge vika för mer högavkastande druvsorter som müller-thurgau - som gav ett tråkigt och oinspirerat vin.

Landets vinodlingar är med några få undantag koncentrerade till de sydvästra delarna och floder som Rhein, Mosel, Neckar och Main. Av de 13 olika odlingsområdena eller regionerna ligger 11 runt Rhein och dess bifloder. Och de tillhör de mest nordliga i världen.

Vinlagen och söthetsgrad

Vinlagstiftningen, som infördes 1971, var därför från början nästan helt inriktad på söthetsgraden hos druvorna (eller mustvikten) vid skörden vilket reflekterade hur mycket sol druvorna fått. Ju mer socker i druvorna desto bättre vin kunde man göra - även om en Spätlese ('osen skörd') kunde vara helt torr eller halvtorr.

Lagstiftningens upplägg i kombination med tyskans långa namn - som liksom i Bourgogne ofta knyter ihop stad eller by med distriktets mest berömda vingård (så att Bernkasteler Doktor är vin från vingården Doktor som ligger i Bernkastel) och mer eller mindre officiella beteckningar - gör att tyska etiketter kan verka oroväckande krångliga.

EU-lagstiftning med fokus på ursprung

Sedan 2009 har den tyska vinlagen sammanjämkats med EUs lagstiftning som mer bygger på geografiskt ursprung än söthetsgrad. Den processen innebar bland annat att man bytt ut Tafelwein-kategorin mot Deutsche Wein.

Det nuvarande lagsystemet ser ut så här.

• Deutscher Wein - motsvarar Vin de France och har inget statligt kontrollnummer eller någon indikation på var vinet är ifrån annat än Tyskland. Det handlar för det mesta om enkla bordsviner för den lokala marknaden och ska göras på godkända druvor och uppnå en viss alkoholstyrka (5 eller 6 procent i alkohol beroende på var de görs). Druvmusten får sötas upp för att höja alkoholhalten - så kallad chaptalisering.
• Deutscher Landwein - motsvarar IGP-varianterna i Frankrike och Italien och ska vara gjort på godkända druvor och komma från någon av de 19 godkända Landwein-regionerna. Det färdiga vinet ska hålla en alkoholhalt som är 0,5 procent högre än Deutscher Wein och ska vara torrt eller halvtorrt. Också dessa viner får chaptaliseras. De 19 regionerna är: Ahrtaler (Ahr), Sübadischer (Baden), Unterbadischer (Baden), Taubertäler (Baden), Fränkischer (Franconia), Regensburger (Franconia), Starkenburger (Hessische Bergstra Ye), Rheinburgen (Mittelrhein), Landwein der Mosel (Mosel), Saarländischer (Mosel), Landwein der Ruwer (Mosel), Nahegauer (Nahe), Pfälzer (Palatinate), Altrheingauer (Rheingau), Rheinischer (Rheinhessen), Mitteldeutscher (Saale-Unstrut), Sächsischer (Saxony), Bayerischer Bodensee (Württemberg), Schwäbischer (Württemberg) och Mecklenburger.
• Qualitätswein bestimmter Anbaugebiete (QbA) - betyder ungefär kvalitetsvin från ett speciellt område. Den här kategorin står för 75 procent av allt vin som produceras i Tyskland och ska komma från något av de 13 godkända anbaugebieten (områden) av vilka Mosel är det mest kända. Här tillåts också chaptalisering. De 13 godkända områdena är: Ahr, Baden, Franconia, Hessische BergstraeYe, Mittelrhein, Mosel, Nahe, Palatinate, Rheingau, Rheinhessen, Saale-Unstrut, Saxony, och Württemberg. 
• Prädikatswein - det som tidigare kallades QmP eller Qualitätswein mit Prädikat är den högsta kvalitetsklassen för tyskt vin och den som är indelad efter söthetsgraden på druvorna. Prädikatsviner får inte chaptaliseras och måste hålla en minsta mustvikt på 67 grader oechsle (oechsle mäter den specifika vikten över 1000 gram per liter - så att ett vin med 67 grader oechsle väger 1067 gram) och ska komma från något av de 13 godkända områdena (anbaugebiete). Det finns sju sådana kvalitetsklasser. Dessa är:
• Kabinett - för viner som är gjorda på druvor som håller  67-82 oechsle. De är oftast de lättaste av alla tyska prädikatsviner och görs antingen torra eller halvtorra.
• Spätlese (76-90 oechsle) - betyder att vinet är sent skördat (minst en vecka efter skördens start) - de är oftast lite rikare och sötare i stilen än en kabinett men kan också vara helt torra.
• Auslese - som bokstavligt betyder urvald skörd och som görs från riktigt mogna - övermogna druvor som håller mellan 83 - 100 grader oechsle. De kan vara påverkade av botrytis - men behöver inte vara det. De görs ofta i en söt stil men kan med moderna vinmakningstekniker också vara torra med en högre alkoholhalt.
• Beerenauslese (BA) - står för 'ourvalda bär' som angripits av botrytis och som har en sockerhalt på 110-128 oechsle. Det här är intensivt söta och gyllene viner med fyllig smak av torkad frukt och marmelad.
• Trockenbeerenauslese (TBA) - görs på torkade bär som angripits av ädelröta. De ska hålla en minsta mustvikt på 150-154 oechsle och tillhör vinvärldens mest unika viner. Intensivt söta och nektarlika packade med smaker av torkad frukt, marmelad och kryddor.
• Eiswein - om förutsättningarna är goda kan man göra isvin - det vill säga vin av druvor som pressas när de fortfarande är frusna. Ett Eiswein ska hålla minst 110-128 oechsle och är precis som TBA och BA-vinerna intensivt söta men har oftast en friskare och fräschare syra.

Förutom de officiella klasserna så finns ett gäng mer eller mindre informella beteckningar som kan ses på etiketterna. Ett vin som har upp till 9 g/l i restsötma kan kallas för 'Trocken' och ett vin som har upp till 18 g/l i restsocker kan kallas för 'oHalbtrocken'. Dessutom används ibland ordet 'Feinherb' för att att indikera att vinet är lite sötare än torrt.

Under 1990-talet och 2000-talet började allt fler producenter inrikta sig mer på kvalitet än kvantitet. Samtidigt fanns en efterfrågan på torrare viner. En grupp egendomar inom Verband Deutscher Prädikats- und Qualitätsweinguter eller VDP - en frivillig organisation som grundades 1910 - har fokuserat på att göra torra kvalitetsviner som ställer strängare krav än den tyska vinlagen.

Tysklands Cru-viner

Tillsammans har man tagit fram två inofficiella kvalitetsklasser som ska motsvara Frankrikes Grand och Premier Cru - Grosse Lage och Erste lage. Grosse Lage används för de allra bästa vingårdarna i landet och ett torrt vin från en sådan vingård (oftast vitt men kan vara rött beroende på vilken vingård det gäller) kallas för en Grosses Gewächs. Högsta tillåtna skördeuttag för sådana vingårdar har satts till 50 hl/ha. Ett Erste Lage är en förstklassig vingård som ligger precis under ett Grosse Lage i kvalitetsklass och här är skördeuttaget satt till högst 60 hl/ha.

Sedan mitten av 1990-talet har riesling varit landets mest planterade druvsort men müller-thurgau är fortfarande viktig (tillsammans täcker de 35 procent av landets vinyta). Andra viktiga druvsorter är spätburgunder (pinot noir), silvaner, kerner och blauer portugieser. De senaste åren har landets röda viner gjort stora framsteg.

Här kan du läsa mer om tyskt bubbel!